Förlorad
i de vändande sidorna
av ditt ansiktes blad,
vädret lyfter hörnen.
Du tillbringar mornar
med att släta ut en sida
mot de andra,
villiga att de alla
skall stanna kvar,
oss till godo.
Två händer dras ned
i bokryggen,
starka mot ditt omslag.
Du är tillbaka,
hålls nära och stängd
till mina läsögon,
som du tillhandahåller.

Förlorad på egen hand
i svängrörelsen
känns det som en
katastrof som flyger.
Den trasiga tyngden,
den skeva och förlorade
gravitationen
som vi inte själva
kan klara av,
oavsett om den
har stigit eller fallit.
Dina öppna sidor
och deras deklarationer
är smått värdelösa
för den som saknar
läsögon från dig.