Ja jag ville leva där på stranden

i min egen hydda gjord av hopp

för att hitta trygghet i mitt liv

åt min ganska så sargade kropp

sista brevet det är nu skrivet

och snart så bär det av

i en sista blick mot den strand

där mina drömmar gått i kvav

upp från stranden leder vägen

intill hagtornshäckens snår

jag lämnar nu allt det trygga

där ja på grusvägen nu går

jag gör en resa i mitt inre

och jag berättar min ballad

i ett stort virrvarr utav tankar

de som har format min fasad

så när jag nu tar första steget

på den långa väg som ingen ser

och jag lämnar nu min dåtid

som ett perspektiv till livet ger

ja sista sidan är nu skriven

och den läggs i minnenas arkiv

nu när denna resa tar sin början

med en känsla ganska affektiv

så nu ska jag hissa livets segel

för en allra sista gång

jag ska ge mig ut på livets hav

till tonerna av min egen klagosång

för jag vet inget om mitt mål

på min väg mot en horisont

till en sorts egen skapad illusion

som livets ständige migrant

jag går mot ett möte bland ruiner

från detta liv som så trasigt var

ja det är en känslosam historia

på väg mot en framtid utan svar

ja visst det här är en dystopi

men min alldeles egen dystopi

det är den verklighet som jag levde i

den som jag därför har formats i

Copyright © AndLou