Lilla gumma,
du är nog över 70 år.
Jag ser dig,
och din böjliga gestalt,
hängandes över rullatorn,
med en rykande cigarett mellan fingrarna.

Din andra hand kramar om handtaget,
och korgen är full med prylar från förr.
Pinaler som gamla människor har.
Ting som du samlat på dig,
din trygghet,
i en otrygg värld.

Du står där, under ett pissträd
på torget
Det stålgråa, släta håret i en stram hästsvans,
den har du ordning på,
precis som prytlarna i korgen,
i organiserad oordning.

Jag ser
violetta foppatofflor omfamna svullna diabetesfötter.

men förutom den färgklicken är du svart.
Du är inte en av de färggranna gummorna.
Du bär bittra bylten,
även här i den gassande augustisolen.

Därför står du där,
i skuggan under pissträdet

Jag tänkte att du var ensam,
men så äntrade en blond kvinnoskepnad scenen,
tände en cigg tillsammans med dig.
kanske det är din dotter?
eller vårdare?

vad vet jag

Jag bara observerar
och projicerar.
kanske det är jag som är ensam
känner mig ensam

där jag sitter på en bänk
på torget,
helt däven, i augustisolen
och dagdrömmer,
dömmer gatans karaktärer

placerar min smärta på någon annan
för en stund
som jag tror har det värre än jag
som jag fantiserar har det värre än jag

Lilla gumma,
du går vidare,
ut från skuggan, in i solgasset,
bort från pissträdet
rullatorn vibrerar på kullerstenarna.