Jag minns tiden innan dig
idag förundras jag av att den har funnits.
Du har genomsyrat mig, utvecklat mig.
Du har utan ord stöttat, lyssnat och hållt mig i din famn.
Du får mig verkligen att skratta högt,
får mig att le bara genom
hur du är.

Hela du
en svaghet, för mig.
En oemotståndlig charm,
en unik kraft som lyser igenom när du får ta hand om,
när jag får vara sårbar hos dig.
När du håller om mig som bara du kan.

Det är någonting hos dig som jag aldrig sett
och mina ögon
har sett världen.
Jag har alltid varit färgpaletten,
men du är en nyans jag inte visste fanns.
Nu har du färglagt min värld, min vision, mina perspektiv.

Inför dig står jag helt och hållet, förbehållslöst vidöppen-
likt ett köksfönster på glänt i sommarnatten.
och du har aldrig stängt mig.
du är ljuset som jag låtit sippra in,
som fått mig att återuppstå.
du är fågelsången, du är
varenda knopp som slår ut om våren.
Havets salt och bäckars behag,
du min älskling,
är allt som jag någonsin velat ha.