Vissa minnen får mig
Att hata dig så intensivt
Som en vulkan där askan spyr
Eruption
Men när allt är slut och tömt
finns bara den hulkande sorgen kvar
En ständig påminnelse om
Min kärlek för dig

Du sprang ut i skogen, jagad utav din mor
Som din far nästan slog ihjäl
Framför dina ögon

Du var bäst i klassen
Lärde dig spela fiol alldeles själv
Samtidigt bar du spikar under sulorna och misshandlade alla du kunde komma åt

Åren gick
Många av dina vänner hade kört ihjäl sig själva, men på något vis var du skonad
Du byggde dig ditt eget hus
planterade ett körsbärsträd
Spelade i ett framgångsrikt band
Träffade en kvinna
Min mor

Snart var gården full med prylar
Huset fylldes på
Hoarder disorder
Du söp alltid tills du störtade
Ni hamnade i fängelse
Vi som blev kvar gick i smala gångar mellan alla saker, levde i din stagnation
Depression
Precis som oss fick djuren leva i misär
Ofta frös dem ihjäl
och vi fann dem döda i morgonljuset
deras hjärtan slog inte mer

Frågan är hur jag kan förlåta dig efter all den sorg du försakat mig... oss?
Frågan är hur jag kan älska dig när jag hatar dig så?
Frågan är...

Varför löses mitt hat upp när jag ser ditt trauma, när jag ser din sorg, ditt inre barn?
En pojke rädd i mörkret i skogen, utan en varm famn att känna sig älskad och trygg.
"En pojke som aldrig var bra nog"
Om han bara hade vetat hur fantastisk han var och vilka förmågor han besatt, hur långt han hade kunnat komma om han hade trott på sig själv.
Om någon bara hade trott på honom..

Jag älskar dig
Men mitt hjärta blöder