Efter att dagen gått ner
drar jag mig undan i min egen värld
jag vet inte om Du
skulle vilja vara med mig då.

Det är blodet i mig
som aldrig kommer till ro.
När jag tänker på Dig.

Jag öppnar mina flanker
rör vid de nedersta revbenen,
lossar dem från bröstkotorna.

Jag låter vingarna vecklas ut
till min hemliga ligustersvärmare.

Du blir nån annanstans
i samma ögonblick
min kvinnliga motsvarighet.

Vi ses på vildkaprifolen
och suger nektar hela natten.

Vi dansar runt och i varandra.
Vi får inte nog, vi kan inte höra upp.

Vår saga kommer aldrig ta slut.
Vi larvar oss, vi förpuppar oss, imaginerar oss.

Som nattljus.

Med vingar av evig åtrå.