Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du, mitt allt. mina andetag.

det är svårt att inte gråta,
när man tänker på oss två nu.
det är så många känslor och så mycket som jag vill
säga till dig.
men mina ord fastnar i halsen.
jag viskade efter dig när jag såg din ryggtavla gå iväg
från mig:
- ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.
du vände dig om och såg mina tårar falla.
du log snett och pussade i luften.
men det var inte tillräckligt.
jag behöver mer än luftens kyssar. jag behöver dig.
och mer än någonsin. mer än jag någonsin kunnat tro.
du är mitt allt. luften jag andas.
jag skulle ge upp allting bara för att känna och vara med dig.




Fri vers av isabelle_
Läst 358 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-07-28 01:49



Bookmark and Share


  kapiish
åh, gud så fint.
2006-07-29
  > Nästa text
< Föregående

isabelle_
isabelle_