jag ger upp allting, bara för att det var du som gjorde mig
helt uppochnervänd. min värld är fel,
du pajjade allting,
du lyssnade aldrig och det var väl synd.
för att nu går jag vidare, men jag glömmer aldrig
att det var du som var den starke,
jag vet att jag borde stå upp och vara stark
men du gjorde mig svag

för att det verkar som om du
har glömt allt som jag ville ha
men glöm det inte nu,
för att det är redan försent
fattar du nu?

det kommer aldrig att
vara som vanligt, förstår du
fortfarande inte?
det är ingen idé att tänka på igår,
det kommer aldrig bli som det var förut
det är så annorlunda nu

jag vill bara rymma iväg,