De flytande orden lyser inte längre av guld,
våra alldeles så djupa vackra ljud ligger nu i rädsla.
Liksom förr är du inte den för mig att hålla nu
och dina händer kan inte torka en enda tår.

De smärtfyllda ögonen som en gång orsakade
så mycket glädje, har nu stängt helt och hållet
och vi har drunknat i vår tysta ilska,
förlorade i kärlekens bittra mardrömmar.

I lusta mättade vi våra sinnens passion,
egoistiskt glömde vi kärleken i vår girighet.
Nu ligger vi här utan sanning eller medkänsla,
tomma löften som inte infriades, rara ord som dog.

De falska omfamningarna som avslöjade
att inget förtroende egentligen fanns,
ty när gryningen närmade sig bleknade drömmen
och blev till intet annat än stoft.