Målad är du i sinnligt sagoljus
och vallmoblom kring vita korsvirkeshus,
invävda i böljande kullars gröda,
i gladornas land de lyser röda.

Havet omfamnar städer och byar,
horisonten bär florets tunna skyar,
vi spejar från höjden vid Ale Stenar,
där tidens vinge våra öden förenar.

I andarnas åsyn, med lyfta händer,
de hälsa de gamle på fjärran stränder,
reser sig ur jorden, sten vid sten,
i mitt bedövande vackra Österlen.

Till din famn vänder jag gärna åter,
du smeker så varsamt och förlåter,
nynnar svagt din varma kärlekssång,
vaggar mig stilla sommaren lång.