Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Arbetade i ett EU-projekt i Slovakien i början av 2000-talet. Denna sanna berättelse är från den tiden. Nedskrivet 13/8-19


Spinage haluski

Jag kastade mig i sista stund upp på trottoaren och slapp bli påkörd av bilarna som faktiskt accelererade när de såg mig gå över. Det var inget övergångsställe där, så jag antar att de ville ge mig en minnesbeta. Den fick jag.
När jag landade på trottoaren vek sig ena foten och jag hörde krasandet, där jag nästan låg dubbelvikt.
- Fan, tänkte jag. Aj!
Vi hade korsat vägen i Bratislava, Slovakien, för att äta min älsklingsrätt, spinage halusky, till lunch.

Jag kunde inte använda foten. Arbetskamraterna hjälpte mig in till restaurangen och sen tillbaka till jobbet. Efter kontorstidens slut sköt de ut mig till taxin med hjälp av en kontorsstol. Plikten först.

Nästa dag var det dags för hemresa till Sverige, som tur var. Packningen ordnade jag genom att köra runt i rummet med ena knät på hotellrummets kontorsstol.

Foten gjorde jävligt ont.
- Det är nog inget brutet, sa någon.

Från taxin in till flygplatsen tog jag mig fram på de jättelika kryckorna (såna som krigsskadade hade förr) och chauffören fick ta min väska när jag checkade in. Han hade föreslagit att jag skulle sitta på min stora rullväska och skjuta mig in till flyget, men det trodde jag inte på.

- Det här hör egentligen inte till mina uppgifter, sa han lite olyckligt i kön till incheckningen, kånkandes på min packning.

Väl incheckad blev det rullstol ut till planet.

Men sen?
En lång trappa upp.
- Ja, vi kan inte bära dig, sa personalen. Du får krypa.
- Okej, sa jag, jag försöker.
På knän och händer, med baken i vädret, kravlade jag mig långsamt uppför flygplanstrappan. Jag kände mig som en guldmedaljör när jag kom upp. Sen fick jag hjälp att sätta mig.
- Det är nog inget brutet, sa min granne bredvid mig. Det är nog över i morgon.

Röntgen visade att alla mellanfotsben var brutna, och jag blev gipsad upp till knät. Den som gipsade glömde att sätta en klack under gipset, så jag halkade omkring på gipset i flera veckor tills det togs bort.

De dramatiska krigskryckorna bytte jag till vanliga kryckor. Armhålorna var fulla med blåmärken av de förra.

- Fantastisk kvalitet, sa läkaren om de slovakiska kryckorna. Såna där görs inte numera.

 




Prosa (Kortnovell) av Madeleine Ågren (Maduska)
Läst 122 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-10-19 19:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Madeleine Ågren (Maduska)