Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skriven 2017, omskriven 2021


Selfies, tjuvar och småbarn

Första akten
I går satt jag bredvid en ung tjej. Helt obekymrad satt hon och tog selfies på sig själv under hela bussresan, som tog ungeär trettio minuter.

Hon fotograferade sig från sidan, framifrån, allvarlig, leende, med tungan ute.

Ett tag undrade jag om det var en dold kamera som skulle observera omgivningens reaktioner. Jag hade lite svårt ibland att hålla mig för skratt. Särskilt när hon tog bilderna med tungan ute. En halvtimme!

Andra akten
På nästa bänk, med ansiktet mot mig satt en ovanligt vacker man. Jag betraktade länge hans ögon med långa, mörka ögonfransar. Över huvud taget var hans utseende harmoniskt.

Men vad höll han på med? Han höll en lång, fyrkantig list i knät. Den ritade och skrev han på under hela resan.

Jag försökte se vad han skrev, men lyckades inte. Det måste verkligen vara viktiga tecken; mannen var helt försjunken i det han gjorde.

En passagerare som satt mitt emot honom frågade vad det var för slags pinne eller käpp.

- Jag ska stödja mig på den, svarade den vackre.

Något med honom fick mig ändå att tänka på att han inte riktigt var som andra. Intressant.

Så var vi framme vid Slussen där vi alla gick av. Då tappade plötsligt en äldre man alla sina sedlar på marken!

Varpå den vackre mannen med en blixtsnabb rörelse kastade sig fram och försökte skrapa åt sig hundralapparna med den långa pinnen. Men den äldre hann före och plockade mödosamt upp sedlarna.

Jag häpnade: Så fräckt! Men en sedel låg lite längre bort. Den lyckades den vackre fiska upp med sin magiska pinne och ilade sedan iväg med en väldig fart.

Tredje akten
När jag åkte vidare med tunnelbanan hamnade jag snett emot en madonnaliknande, fantastiskt vacker flicka. Hon och hennes man hade bara ögon för sin söta dotter som log och skrattade.

Jag funderade - flyktingar? Så bra att de kom undan. Barnet flirtade med mig och jag kände mig lycklig.

När jag gick av kunde jag inte låta bli att stryka det bedårande barnet över kinden, och föräldrarna strålade emot mig.

En resa ned kommunala färdmedel i Stockholm, på väg till konserten.
Ni förstår väl att det är fantastiskt att åka buss? Rena föreställningen!




Prosa (Kortnovell) av Madeleine Ågren (Maduska)
Läst 235 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-10-24 17:31



Bookmark and Share


  Linda Olsson örn
Fantastisk!
2021-10-28

  Eva Langrath VIP
Fin berättelse
2021-10-25
  > Nästa text
< Föregående

Madeleine Ågren (Maduska)