Sitter ute, vaken om natten
lyssnar på Tranströmers stjärnbilder som stampar i sina spiltor
tänker på det oändliga
det som är så mycket större än mig
tittar ut över havet, månens glittrande mönster i ytan
tänker på dess vidsträckthet och djup
som är så mycket viktigare än mig
känner hur tyngden från ansvar och krav rinner ner från axlarna
rinner av och löses upp i det oändliga, i det vidsträckta och i det djupa
Känner tacksamhet inför min litenhet, får insikt av stjärnbilder och måne
insikten om att jag inte måste om jag inte orkar