Ikväll vet jag
att jag aldrig
kommer att älska dig mer:
Dina händer
har blivit för små
för att hålla om mig,
att klappa om min kropp,
för att befria mig.

Jag tömdes
på smärta och sorg
och på dig.
Jag såg kor
stiga upp från gräset.
En dag jag ser som lika död
som en fågel lagd på ryggen.

Jag måste stiga upp nu.
En ny horisont bryter fram.
Ty jag är trött
på din våta nos
i min ljumske.