Dimman är alla älvors moder

Vid bäcken porlar deras skratt

Under granars mörka natt

ögon glänser svarta 

Utan någon makt

I skymning vaknar lustar

Nattens gruvliga bestar

Ser i dunkla tuvor

De väna utan kraft

Så länge älvadansen

Ringlar utan svansen

Lever allt gott och ärligt

När nyckelharpor tystnar

Kommer gömda riken

I jordens fukt slå rot

Låt blicken din i fjärran vila

För det gruvliga ej förtvivla

Vid tjärnen djup där sitter

En älva utav oskuld född

I vattnets djupa grav

Vi alla vet hon viskar

Ord av ömhet, ord av barn

Men ingen vet den skörhet

Som bor i inre skrymslen

Ett irrbloss lyser stilla

På vattnets blanka spegel

Vår blick har lämnat väsen

Som borta plötsligt är

Allt vi fordom kände

I graven tynar bort

Inget är för evigt

Likt våra liv så kort