Jag får en värme, en sådan värme bara andra människor med kärlek kan ge.

När jag lämnar värmen blir jag påmind om varför jag inte kan le.

Ett mörker av att jag en dag gör värmen till något så kallt.

Det får mig att inte vilja till värmen,

så jag står hellre ensam i det kalla, utan att ha känt något varmt.

Jag önskar mig den där värmen, jag önskar att jag lämnar kylan.

Jag kan bara inte, det gör ont.