Som i ett trollslag är förvirringen monumental,
när alla gamla ord och begrepp är misstänkta för bedrägeri.
Visst har de lurat oss hela tiden.
De uppstod för att härska. För att betyda något.
Något bestämt.
De är onda helt enkelt!

Nu skramlar de runt i en tombola vevad av alla.
Det är inte många vi kan återupprätta.
Ta bara alla dessa ismer.
Skrota dem hela högen! Hör bara hur det låter.
Ism.
Det rimmar på schism.
Alla dessa schismer!

Nationalism?
Ja, du ser, ett ont ord. Förstås. Avskyvärt!
Vi vet nu alla vad det betyder;
Konservatism, traditionalism, patriotism, protektionism, populism …
En ulv i fårakläder. Hu!
Försvara gränserna? Det är ju höjden av rasism!
Fira nationaldag? Det är ju inget annat än terrorism!

Skrota dem rätt och slätt!

Vad gör vi med Globalism då?
Men det är ett gott ord, det behåller vi.
Underbart! Vi vet vad det betyder.

Världsherraväldeism?
Oh, en ny ism, vilket bra ord! Precis.
När globalismen slagit igenom fullt ut.
En ledare, en värld, en flagga, en nationalsång,
ett samhälle, en sanning, en tro, en väg,
en klass, en dresscode, en åsikt, ett kön, ett straff, ett samvete …

Aha, ännu ett helvete.