Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dagen jag förlorade min far

En dag när jag var tolv år gammal
Bråkade min far och min syster
Jag minns inte vad de bråkade om
Bråken var sällan anmärkningsvärda

De var i hennes rum
Jag hörde de från mitt
Jag minns att jag hörde en smäll och sedan tårar
Då sprang jag dit

Min syster satt där gråtandes
Min far röd av ilska
Så fort jag klev in i rummet
Puttade han ut mig och låste dörren

Jag stod och bankade på den
Nu fanns det inget jag kunde göra
Inte för att jag kunde göra mycket i rummet
Men då kunde jag iaf gjort allt jag kunde

Dörren gav sig aldrig
Jag var lika röd av ilska som min far
Jag såg det i badrumsspegeln
Det fick mig att avsky mig själv

Jag var så arg att jag började slå i väggen
Så hårt jag kunde
Målade den röd
Mina händer med

Min far hörde detta
Klev in i badrummet
Fortfarande lika ilsken
"Vad fan håller du på med?"

Jag tittade på honom genom mina tårar
"Jag slår väggen istället för att slå dig, jag vill aldrig bli som dig"
Något hände i hans blick, han vände sig bara om och gick därifrån
Det var dagen jag förlorade min far




Fri vers av diktninjan
Läst 55 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-28 19:39



Bookmark and Share


  Lena Staaf VIP
Starka ord.
2021-11-29
  > Nästa text
< Föregående

diktninjan
diktninjan