Jag är fri, jag är fri
Alla gallren jag ser, de är bara mina vänner
Lika mycket som de vaktar mig så vakar jag över dem
Vakten utanför celldörren rasslar med nyckelknippan och visslar
Han är bara en medioker artist,
men jag stör mig inte på hans musik
En kär medfånge gråter trött men högt
Hon bär på årets tristessmelodivinst
Jag snyftar med i melodin
Vilket underverk att ta ton i tragiken och släppa avgrunden fri!

Jag är fri, jag är fri
Det här är inte bara en cell,
det här är melankolins paradis
Jag hör vakterna fnissa
Låt skratten eka i den kalla korridoren!
Även om det så vore vårt lidande som underhåller dem
Jag kan vara deras clown i den här ironiska komedin
Min sminkning är mitt slitna ansikte
och det är himmelen som spelar in filmen
Vilket klockrent lidande!
Ett uppochnedvänt mästerverk som hänger i galgen

Jag är fri , jag är fri
De här kala väggarna är bara svårtolkade konstverk
Jag målade dem nyss, med tankar i okända färger
En rymd av dansande streckgubbar och öppna landskap
Ett tyst fyrverkeri och nu hackar penseln hål på taken ovanför
Ensamstående konstnär med pansarglas som staffli
Konturerna spricker åt fyra sidor här i mitt säkrade galleri
Bort med allt som känns långt borta, se väggfast lossna från sin kuliss med trolleritricks
Jag ska luta mig muren och tämja fram ett hem att trivas i
Vilket praktverk att skuggande skissa en insikt och av den forma en villkorslöst lugnande utsikt!

Jag är fri, jag är fri
Det här är inte värre än en teaterscen utan publik
Samma manus,
vardera dag,
nu sitter allt utantill
Att sitta hela dagarna och gestalta samma slags ensamma liv
Den här pjäsen är väldigt allvarlig och unik
Det här är med inlevelse genom en tålmodig aktris,
vars sorgfabrik delar ut känslor inför varje repris
Vilken intressant dramatik!
Min fantasi får fötter varje gång vakten går förbi