Min bror hade kallat på mig.
Vår far låg för döden.
Jag avreste genast från annat land.

Han bara låg där i sin särk.
Med slangar och kanyler.
Tunn, bräcklig men bestämd.

Han var inne på femte dagen
utan mat, vatten och dropp
han vägrade allt uppehållande.

Han tittade på mig med ögon
ömma likt en älskande moder
det var nästan jag själv velat...

Jag kysste honom i pannan
våra tårar blandades
jag viskade "jag älskar dig".

Jag gick därifrån med tungt hjärta
jag reste hem redan nästa dag
den sjunde dagen ringde min bror igen.