Hur man kan vara troende,
är ingen enkel fråga.
Att bli av "Gud" beroende
berör ens inre tåga.
Det rör sig inte om logik,
om fakta och matematik.
Det handlar om att våga!

Det handlar om att se sig som
behövande och föga,
beredd att vända kursen, om
ens tankar blir för höga.
Det är en tro att livet har
en möjlig överraskning kvar
för troende och tröga.

Att man i dag kan tro på "Gud"
kan tyckas oförklarligt.
Det finns ju andra skyddsombud
som står till tjänst försvarligt.
Men här är frågan om ens liv
i annorlunda perspektiv
än bara fegt och farligt.

Men svaret kanske enklast är,
att tron på "Gud" är given
som gåvan, som i livet bär
och bortom sista kliven.
Trons gåva kan man ta emot
men också vägra vilja trot,
om man är skeptisk bliven.