det är ingen tystnad
under en mörk lampa
så här sent.
de levande väggarna
ekar med en röst:
din kallelses passion!

berg av fjädrar
stöter mig bort från tvivel
och frenetiska rädslor
på senare tid.

det finns ännu någon
som stöttar och skapar
levande uttryck.
det är du, min älskade vän.

sjung vidare, du siren,
för mina ansatta sinnen,
för att jag kom hit.
hur kunde jag inte
göra annat?

ingen absint
från hårdare dagar
plöjde upp
några framkomliga vägar.

jag gjorde knappt något
några ögonblick innan
denna omtöcknad
från din dörr.

tackar silvermånen
som ledde mig hem
medan jag förutsade
att dina mörka ögon
skulle ströva omkring.

sluta aldrig, du eko!
jag ska länge
dra upp mina lakan
och försöka
att med mitt virvlande huvud vila.

att försvinna in
i ett prasslande sommarträd
bortom tysta öde gator,
där din röst gör sitt ljud.

jag drömmer sommar.
jag ska trampa ny mark
för en ny chans,
att med dig andas friskt
och sola oss i frihetens dans.