Ligger bredvid dig
med stjärnor på svart duk och
nattens ljud utanför ditt fönster
bilar som kör på en väg längre bort
en fågel som sjunger i den svala sommarnatten

Du sover
jag sover aldrig
bredvid dig
kanske för att få titta på dig utan att du ser
kanske för att du är för varm
kanske för att få ställa alla frågor jag aldrig vågar ställa när du ser på mig med tvivlande ögon
småkalla ögon
Kanske för att få ställa alla krav jag inte får ställa när dagen håller dig vaken

Jag ligger på din högerarm
häpnas över att den inte somnar under tyngden av mitt huvud
Du på rygg jag på sidan
mina fingrar följer linjerna runt din mun
försiktigt för att inte störa
följer hakans skarpa kontur

en man
ett pojkhjärta

och slås till marken av frågan
\"räcker detta? Hellre så här än inte alls?\"
Tårar på din arm ger svar
men den måste nog sova
för den känner inte och du vaknar inte
för att trösta

DU VAKNAR INTE FÖR MIN SKULL

och jag vill väcka dig
ruska liv i dig med mina ord
tala om för dig
Hur Det Är
berätta allt varje ord jag tänkt varje gång jag andas varje gång jag blinkar
berätta om galenskapen febern längtan önskan sorgen ilskan hatet
Tomheten

Men kan inte röra mig kan inte tala
är rädd att öppna munnen
för kanske spricker jag av sorgen exploderar av ilskan eller skriker så högt
att grannarna vaknar att fågeln tystnar att alla bilar stannar
och solen går upp i pur förvåning,
över tomheten i magen
hålet som karvas
blir större och större för varje gång
varje hoppfull strimma av kanske glädje
kanske lycka
kanske nu
Kan Ske Nu!

men aldrig

Du sover alltid bredvid mig fast jag är vaken
vill du inte se?
Vem vet:
det kanske visar sig vara vackert?