Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag andas en lögn



Kan jag ge mig själv
tillåtelse
att sakna din röst,
dina skratt?

kan jag ge mig själv
tillåtelse
att sakna att se dig
sova bredvid mig.
känna dig bakom min rygg
och dina armar
runt min kropp
efteråt?

Nu är varje
ord
jag andas en lögn

för du finns i mina tankar

hela tiden

och allt jag gör
och allt jag säger

har en air av dig.
Du finns överallt
och du läcker ur mig
när jag pratar.

Allt jag gör allt jag säger
när jag inte nämner dig

är lögn

Var jag en klåda i dina fingrar,
ett kanske du måste få svar på?


Kan jag ge mig själv
tillåtelse


att inte vilja ha ett svar?




Fri vers av magda
Läst 523 gånger
Publicerad 2007-01-29 20:27



Bookmark and Share


  Agnes
Du finns överallt
och du läcker ur mig
när jag pratar.

Hur sanna är inte inte dessa korta rader? Beskriver så väl det tomrum som man uppfylls av. Tycker du fångar smärta alldeles ypperligt utan att bli ett uns patetisk. För just så här är det... de sipprar ut ur porerna på oss, de läcker, dunstar och upptar all vaken tid.
Riktigt bra!
2007-02-05
  > Nästa text
< Föregående

magda
magda