Ett svart slukhål
intill den gamla stenkajen
spräcker isen

Minnet förrädiskt
rör sig runt i tiden
ser ditt ansikte i drömmen

Fallet var djupt
den gången
bottenlös var känslan

Vem vände sitt ansikte bort
du eller jag
när tiden vred sig

Strandisen inte att lita på
stenkajens stenar
mödosamt hopfogade
ingen minns av vem

I drömmen skrattar du
när han låter dig prova lien

Han säger till dig
det räcker med kanterna
vi lämnar frökorgarna kvar

 ©Eva Hedlund fd Langrath 2022