I

jag fick det
med ett paket
på posten idag
mörk materia
i en stjärnformad ask
eftersänt
universum Poste Restante

du ringde flera gånger
jag svarade inte
det regnade
svart regn
dropparna trippade
på det tunna taket
jag satt naken
med regnhatten på

ingenting fanns
att försvara längre

utanför smög tigrar förbi
på tysta tassar
de stora ekarnas grenar
skakade och rasslade
i den hårda vinden

II

ord är bara ord
ensamhet är
bara ensamhet

letar efter glöden
något att brinna för

livet blir lätt
små cirklar
som går runt
om och om igen

vi blir som fångar
dårar som springer
varv på varv
medan tiden håller oss
fast i ett järngrepp

hjärtat löper amok
för att sedan stanna
helt
och plötsligt vet vi
ingenting
längre

det är så nära
mellan människors
hjärtan
men ibland också
skrämmande långt

när mörkrets skuggor
smyger sig in i
våra kammare

III

livet går vidare
i någon form
och dagarna
kan formas
omformas
till gåvor

vi har fått
dom av kosmos
blivit ombedda
att förvalta
ett utvalt
antal dagar
utan att kunna
bestämma om
det är regniga dagar
eller solskensdagar

men hur mycket
sol eller regn
som våra hjärtan
rymmer
är vi fria att
själva bestämma

för långt därinne
i oss
bor månen
stjärnorna solen
regnet
och en och annan
avlägsen galax

IV

Jag känner på paketen
med den mörka materian
lägger örat intill
tycker mig kunna
höra ljudet av
universum
så som det fanns
långt innan vi
människor anlände

innan alla eoner
av tid passerade
och jag drabbas
av insikten
att jag håller en bit
av evigheten
i min hand

V

det har slutat regna
klockan slår
jag ser upp mot natthimlen 
ser hur stjärnorna
gnistrar och glimmar
därute

känner hjärtats
starka slag
öppnar dörren
går ut
i natten


med blicken fäst
mot skyn
och paketen
under armen








P.G 20220214