"Ibland snavar människor över en sanning, men de flesta reser sig och skyndar vidare som inget hade hänt." - Winston Churchill

Om man vill förstå innebörden av ordet "sanning" så måste man först skilja på begreppen objektiv och subjektiv. Objektivitet är ett filosofiskt koncept som generellt betecknar ett sakligt och opartiskt förhållningssätt inför något. En objektiv sanning betyder att det är sant oberoende av subjektivitet. En kamera eller robot kan t.ex. filma en händelse utan att göra något moraliskt ställningstagande. En subjektiv sanning däremot är en uppfattning utifrån hur personen själv upplever det. Vad som är vackert respektive fult är upp till var och en att bedöma och är ett exempel på en subjektiv uppfattning.

Alla människor har en egen sanning som de lever efter, ett trossystem som formas utifrån sociobiologiska faktorer vilket sedan förstärks eller försvagas genom kulturella, politiska och religiösa influenser. Det ständigt utvecklande perspektivet är dock fragil i att det hela tiden utmanas av andra människor. I dessa tider av extrem polarisering så har det aldrig varit lättare att undvika bevis som motsätter den egna åsikten och det har aldrig varit lättare att hitta argument för den åsikt man har, oavsett vilken den är.
Att selektivt välja sin sanning utifrån sin egen övertygelse är något alla människor gör både medvetet och omedvetet.
Detta fenomen kallas för bekräftelsebias och är en av de vanligaste tankefällorna. Genom att filtrera bort information som inte stämmer överens med den personliga uppfattningen, övertygelsen eller åsikten så stärks de förutfattade meningarna. Bekräftelsebias eller konfirmeringsbias är djupt förankrad i människans beteende och medföljer att vi lägger märke till bevis som bekräftar vår övertygelse samtidigt som vi ignorerar eller undervärderar den information som inte stödjer den egna övertygelsen.

Detta beteende är något som dikterar hur vi bemöter människor såväl som fakta. Vi tenderar att söka efter sanningen i önskan om större förståelse om oss själva och vår värld men när vi väl möter den så avfärdar vi dess betydelse om det går emot det vi själva tror på. Men det paradoxala förhållningssätt vi har till sanningen gör sig mest synlig genom de lögner som dikterar våra liv. Öppet så förkastar vi lögnen, vi föraktar den och tar avstånd från den. Vi vill inte associeras med lögnen för det skulle blottlägga våra egna karaktärsbrister. För sanningen är att människan ljuger, för sig själv och för sina medmänniskor. Men då måste vi ställa oss frågan, varför ljuger vi? Varför lindar vi in oss i ett trygghetsväv av falskhet? Varför lever vi våra liv under fabricerade narrativ?
Enligt forskning så ljuger människan främst av två skäl. Dels för att undvika skuld eller straff eller vinna fördelar för sig själv och för andra. Det är en effektiv överlevnadstrategi som tillämpas i alla sociala sammanhang oavsett om det är vänliga eller fientliga interaktioner.

I sökandet av sanningen så är fri kunskapstillgänglighet en viktig del i arbetet mot upplysning och därför är det av största betydelse att vetenskapliga akademier är oberoende från politiska intressen. Men den alltmer utbredda politiseringen har lett till att universiteteten har gått från att vara en bastion av filosofisk utforskning, konstnärlig utveckling och ett kunskapsorienterad lärosäte till en plats full av ideologisk aktivism.
I sökandet av sanning så är yttrandefrihet också en vital komponent men den alltmer utbredda censuren på de sociala medieplattformarna har fråntagit människor möjligheten att kunna debattera och diskutera fritt med sina medmänniskor. De som döms vara hatiska blir bannlysta och borttagna från de virtuella mötesrummen och tvingas då till alternativa plattformar där deras föreställningar och fördomar göds av likasinnade som i sin obevekliga ruljans bildar en destruktiv ekokammare. Att bli utmanad och ifrågasatt är en grundläggande förutsättning för personlig omvandling och tar man bort det så förlorar man chansen till att kunna se bortom sin subjektiva sanning.

Sedan så har förekomsten av desinformation ytterligare satt käppar i hjulet för sanningssökande personer. För vem är det egentligen som bestämmer vad som döms vara desinformation eller inte? Vem bestämmer vad som är sant eller osant?
Ingen organisation eller stat har monopol på sanning. Inga globala företag eller medier har monopol på sanning. Även om de gärna vill diktera vad som är sant eller inte så kan man inte sätta munkavle på människans nyfikenhet, fantasi och innovation.
Sanningen har alltid mörkats, speciellt när den riskerar avslöja mäktiga institutioner och individerna bakom dem. Otaliga sanningssökare har blivit straffade eller rentav avrättade för det simpla skälet att de önskade förstå sin art och planeten de levde på.
Hotet kommer inte från lögnen, det kommer från sanningen för
sanningen är grym i sin likgiltighet men är i sin nåd även barmhärtig.