Det formades i tidens gryning
av jord och eld, av vind och vatten
det land som en gång steg ur havet
ett födsloskri som brann i natten
en sinnebild av evighet blev till

En sång till dig
mitt hemlands sköna ängder
min groningsgrund, min fröjd om våren
där varje morgon var en dyrbar skänk
En tummelplats, ett eko ur förflutet
där stolta sinnen fostrades och led
ett hägn, av flödesvind omslutet
där unga liljor i sitt eden blomstrat
som gryningsljusets rena återsken

Min ankargrund
vid innanhavets stränder
en tryggad hamn igenom åren
fast döden fäst sig mellan vår och år
en höstblek morgon, tysta vingeslag
sveper över vemodsmörka vatten
dimstråk glänser över bergen
som vita slöjor utav mandelblom
svanens avsked i septembernatten

Det finns en plats
så fri från alla sorger
en herdefamn för vilsna fåren
en säker grund då stormen bryter lös
när vind och vågor hotar grundtryggheten
då kan du ankra tryggt i Hoppets hamn
det finns en frihet under oket
en landningsplats för bördorna vi bär
det finns en ro av nåd i Jesu famn