Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vill inte bli vuxen.

När jag var liten fantiserade jag,
som alla andra barn, om att det skulle bli
bättre när man blev vuxen. Man skulle få bestämma
över sig själv, slippa föräldrar som lägger sig i,
äta godis när man ville, köpa allt man ville och så vidare.
Nu när jag står på gränsen till vuxenvärlden känner
jag det inte lika lockande mera. Att bli vuxen menar jag.

Vuxenvärlden verkar vara så skrämmande.
Man ska betala räkningar, komma ihåg en massa saker.
söka jobb och lära känna sina arbetskamrater,
skaffa barn och uppfostra barnen man får.
Man ska klara sig själv och det är aldrig någon
som finns där och ser till att det blir gjort.

Jag känner mig fortfarande liten,
jag har aldrig haft många vänner och jag har inte lätt att
umgås med andra människor heller. Jag har folkfobi,
och det är inte så trevligt alls. Jag kan inte heller
lita på människor, många av er har svikit mig flera gånger.l
Jag känner mig inte redo för livet som vuxen än,
och ändå rusar bara åren framåt i en fart jag inte tycker om.

Visst, mina föräldrar finns väl kvar,
men hur lätt är det att träffa dem,
när man valt att flytta till en annan ort,
i ett annat land för att plugga vidare efter högstadiet,
bara för att man inte klarar av
människorna som finns här var jag är idag?

Jag vet inte hur jag kommer klara mig,
jag önskar man fick träna på att vara vuxen i skolan.
Att man fick lära sig hur livet utanför barndomen går till,
och att det inte alls är som när man var liten och fantiserade.
Lärare, ni kunde väl ändå ha förberett oss på livet?




Övriga genrer av rabbitheart
Läst 682 gånger och applåderad av 1 personer
Utvald text
Publicerad 2004-10-29 17:45



Bookmark and Share


  Robin B. E. Sjöberg
Bra dikt! Bara erfarenhet kan väl förbereda livet? Det finns en intressant paradox i detta.
2005-07-09

    Agnieszka
din text väcker tankar. och jag börjar fundera över hur jag kände innan jag flyttade hemifrån. inte för att jag räknar mig till vuxen än idag. på något sätt har jag fastnat någonstans där emellan. inget barn men inte riktigt vuxen. jag betalar mina räkningar och klarar mig själv. (men äsch. jag vet verkligen inte vad som räknas till "vuxen")

för mig blev det så naturligt. jag tror inte att jag grubblade på de här sakerna speciellt. jag skaffade mig ett jobb, flyttade, betalar min räkningar och det är så det är.

kanske låter det inte så glamouröst som när man var riktigt liten. om hur man skulle få bestämma över sig själv.
men man har en större frihet. man har fler valmöjligheter. och livet är faktiskt skönare så här... (trots alla måsten)
2005-05-22

  Lany
det är bra tryck i den här texten
2004-10-31

    Göte Holmlund
dras med den känslan hela livet...det smärtar och kostar på att inte vilja bli vuxen men jag tror att man får ett bättre o kreativare liv
2004-10-29
  > Nästa text
< Föregående

rabbitheart