Och här stod jag i ett virrvarr av glömda minnen,
verkligheten hade försvunnit från min skugga
och jag förstod inte att pusselbitarna än en gång
hade fallit från sin plats.

Varför kan inte allt bara vara som jag vill?

Varför kan ingenting stanna på sin plats,
bara några sekunder så att jag får känna hur det känns
när livet leker med ens känslor?
Du lever på en plats av is, där känslor inte får flyta fritt,
viskade vinden i mitt öra och jag,
jag kröp ner under löven och somnade
under era kalla blickar.