Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mina känslor får aldrig leva.

Och här stod jag i ett virrvarr av glömda minnen,
verkligheten hade försvunnit från min skugga
och jag förstod inte att pusselbitarna än en gång
hade fallit från sin plats.

Varför kan inte allt bara vara som jag vill?

Varför kan ingenting stanna på sin plats,
bara några sekunder så att jag får känna hur det känns
när livet leker med ens känslor?
Du lever på en plats av is, där känslor inte får flyta fritt,
viskade vinden i mitt öra och jag,
jag kröp ner under löven och somnade
under era kalla blickar.




Fri vers av rabbitheart
Läst 719 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-05-07 21:12



Bookmark and Share


  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Ren känsla. Gillade särskilt abstraktionen i första versen/strofen (Och här stod jag till hade fallit från sin plats), och alldeles särskilt "verkligheten hade försvunnit från min skugga" - det känns nytt och fräscht. Sista versen/strofen var, kanske, litet väl klyschig på sina ställen (viskade vinden i mitt öra t.ex.).
2005-05-08
  > Nästa text
< Föregående

rabbitheart