vilsna järnvägsspår
på jakt efter tåg
skogar
låg för döden
stjärnfall
över ängar
gräs vajade
högt
Lucy i sin himmel
med diamanter

en blåsorkester
borttappad i ett
vägdike

behövde
nåt som
fick oss att rulla
längtan
att falla
genom molnen
drev oss

mörka nätter
hörde vi
vindarna
viska saker
till skogen

vi bar våra
blödande hjärtan
på armen

levde på sagor
om fåglar
som flög
baklänges
genom tiden

återuppstod
från aska

vi liftade till
återvändsgränder
där luften
för länge sedan
tagit slut
platser utan
liv
med asfaltens
hårda kanter
uppspända mot
husens väggar

vi var
de tyngdlösa
de som aldrig
skulle landa
drev
utan riktning
långa nätter
vägar
utan slut

motljus
gatljus
asfalt

vägarna låg
kalla & nakna
ropade efter
svarta däck
& slitna skor


slingrande bort
genom
skymningslandet



vi rullade
lång väg



& vi föll genom
molnen



vi föll






P.G 20220321