Våra ödemarker är summan
av otaliga förödelser
De vittnar om oss
men avslöjar ingenting

Likt allt som är föränderligt
är du min avskavda motsats
Vi skulpteras av osynliga händer
med grumliga intentioner

Ett slut är ett slut
men mellan trådarna
i oändlighetens väv
kan man utröna embryon
och mikroskopiska begynnelser

Och i just den beslutsamma stund
då jag väljer riktning i tunneln
hör jag din viskande röst
och det täta mörkret skingras