Det är när luften börjar smaka skit
fast den inte alls ska smaka.
Och när marken man går på
är som nattgammal is.
Det är när folk man trott gott om
talar ur hålet man skiter.
Och ens egen spegelbild är upplöst
till en tavelbild av Jackson Pollock.

Det är då man levt färdigt
packar väskan
för att åka hem till mamma och pappa
och dö.

När mamma sen frågar
"vad gör du här
jobbar inte du" ?
svarar man att man levt färdigt
och kommit hem för att dö.

Innan man sen helt snurrar till det
och frågar vad HON gör här,
eftersom hon dog för 15 år sen,
visar hon att pojkrummet står kvar,
sängen är bäddad
och rummet vädrat.

"Så det är bara att lägga sig ner och dö" ?
"Javisst" svarar muminmamma.

I samma ögonblick kommer Pippis pappa
in i rummet
med vild blick,
skramlande kedjor runt kroppen
en köttyxa i näven
blodet rinnande
och forsande ur munnen
när han pratar :

"Innan du låter dig dö min son
så kanske du vill höra senaste nytt om kriget.

Belarus´arme´vägrar att gå med i kriget
på Putins sida för att döda civila.

I stället anmäler sig nu frivilliga därifrån
att stå på Ukrainas sida.

Och ryska oligarker har kontaktat deras president
med löfte att hjälpa honom med pengar".

"Så du menar pappa att jag inte behöver dö idag då ?
Att det finns hopp för fred i världen" ?

"Ja. Först nu i Ukraina...sen ska det sprida sig runt världen
som en fjärtlukt sprider sig i rummet
och bedövar all jävla parfym".

"Vad konstigt du pratar men jag väljer att tro på dig".

I samma stund försvinner mamma och pappa.
Hem till sina egna jaktmarker.

Jag vaknar på toaletten
klämmer ut den sista skiten
torkar mig lite nonchalant
går ut i köket och tar mig en påtår.

Lyssnar på Zelenskyj.

Min hjälte.