Ingen kontroll
Ingen koll
Huvudet en varböld
Svullen tom men ful
Inga rutiner inget är kul

Ibland ser jag hans huvud på tågspåret
Ibland ser jag oöppnade brev
Handskrivna pappersfakturor
På en skuld han inte kunde bära
Som inte var hans att betala
Vänners trötta blickar
Manuskript av ursäkter
Nu bara tomma rader

Punktinsatser som inte kan kompensera
Det ena slår ut någonting annat
Det jag syresätter kväver något annat
Det mesta var dödfött från början
Annat dräpt på vägen

Arbetsuppgifter jag skiter i
Relationer jag försummar
Skoluppgifter jag skriver om
Drar mig för att skicka in
Fina omdömen trots att trots allt
ingenting känns fullbordat

Påminns om löften om motsatsen
Tetelestai, Adonai
Förnekar det som helar och läker
Bara för att bära skulden eller bedöva den

Ingen kontroll
Nollställd på all koll
Utan överblick och inget överseende
Inga ursäkter bara faktum att ogiltigförklara
Jag är redo att bli skydd som pesten
Klar med att sy i sår inte går att redovisa
Konstant vakna upp med nya

Kvitton ner i fickan med hål av energiläckage
Förväntar mig att bli konfronterad, kritiserad
Jag kastar mig redan i gropen varje dag
Herre du som älskar den allra fulaste och minsta
Med ditt allra största, gudomliga och yttersta
Det känns så omöjligt att kunna älskas
Inte alls och inte utav någon, inte ens du

Jag brukade leva på gränsen mellan att upprätthålla kontrollen eller tappa den
Nu är alla kartor jag så noggrant skissat upp för att minnas
Endast blanka ark och tomma blad
De enda kartor av innehåll på nattduksbordet
Håller mig vaken och upprätt
vaggar mig till sömnen
Vars ritningar endast har för avsikt
att hitta vilse
om inte nya ursäkter

Så kommer livet ikapp mig
Sköljer upp skiten ändå ner ifrån botten
spolas upp läggs på rad mellan saltet och graniten
River fram allt som ska redovisas
Samlar alla kvitton spår, slagg och sår

Aldrig ensam men alltid i ensamhet
Konstanta distraktioner i periferin som sliter
Rörelser ljud ord i hjärnan kliar som termiter
Sliter blicken från brännpunkten
Tyngdpunkten

Allt med slutdatum
Allt av konsekvenser
Allt det viktiga och centrala

Gnagandet i huvudet
Orden tankar minnesbilder
Gnagandet i hjärnbarken
Fylld med blanka ark och papper
Kvitton kartor känslor som giganter
Konserverat och koagulerat och levrat
För att uppta alla resurser och kvanter

Ögonblick av ro är sömnen som är konstgjord
Artificiella drömmar vävda i Z-analoger
Zick-zack mönster om allt som skulle
Kanske kunna vara -relativt
En salt bae nypa sanning strött på helfabrikat
En Karins Lasagne med smak av mammas mat

I försök att blotta strupen
Framför bödeln stöpt i omsorg
Uttryckt oro om att jag måste stanna upp
Tvånget i att inte vara svag men lite sårbar
Det gör mig kreativ och det är aldrig enklare

Att spela rollen av tyngden och kontrollen
Marinerad i det största avund
för alla som kan släppa ned fasaden
Gråta, skrika och känna allt från himmel till avgrund

Här är bara konserverad pappersmassa och pillerkartor
Gestaltat, buret och iscensatt med lika delar repliker som läcker ut känslomässigt innanmäte i mikrodoser
Bara en förnimmelse av sprickor i muren

Bara för att världen har lättare för att andas i en fyrkant
I närvaron av mänskliga vrak med kloka och varma undertoner
Mänskligt kadaver med sunt förnuft i huvudrollen

Kolla den här tjejen med både skiten och kontrollen.