Jag såg en annan kvinnas namn speglad i din kreativitet.
Förtvivlan var speglad i min och skräcken att det skulle synas
ekade i mina fotsteg.

Ekdörrarnas bedövande Forte tystnade jazzen utanför men åskan av min klagan spräckte speglarna.
Mullret gick runt och runt och runt och runt
och runt…
…men tillslut tystnade också ekot.
Mina axlar sjönk men mitt hjärta stannade i halsen.
Den tillfälligt fridfulla tystnaden blev påtrångande när den fick sällskap av
spegelrummets förvridna bilder.

Där…. i mörkret av min ensamhet såg jag dig genom speglarna och sprickorna återspeglade nog ändå sanningen.
Jag skar min hand mot flisorna när jag först försökte greppa dig
men sen ömsint måla över din reflektion.