"Om det är förnuftet som formar människan så är det känslan som leder henne." - Rousseau

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 står det: All human beings are born free and equal in dignity and rights. Den svenska översättningen i dess ursprungliga formulering är: Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter.

Ur denna fras uppstod ett uttryck som ofta återupprepas, det om "alla människors lika värde" en feltolkning som egentligen syftar till en enskild individs värdighet. Men om vi då ska utgå ifrån detta uttryck "allas lika värde" så betyder det att det inte finns eller ska finnas någon skillnad i hur vi ser på andra människor.
Men lever vi sanningsenligt efter dessa ord?
Gör vi verkligen ingen skillnad på hur vi ser på t.ex. en massmördare och ett oskyldigt barn?
Vi må se och erkänna att båda två har en rätt att leva och rätt till samma demokratiska och mänskliga rättigheter.
Utöver det dock så gör vi en egen bedömning utifrån våra egna moralprinciper.
Det som får oss att döma människor individuellt kommer från förståelsen av att alla är vi olika, i tanke, åsikt och utseende. Och det är ur den förståelsen som man konfronterar konsekvenserna av människors olikheter för ur olikhet uppstår ojämlikhet och ur ojämlikhet uppstår orättvisa.
Alla människor har ett värde, men värderas inte lika, för värdet i sig själv påverkas i våra ögon av faktorer såsom: relationsanknytning, ålder, kön, karaktär samt tidigare handlingar i viss utsträckning.
Den enda platsen som i praktiken applicerar principen allas lika värde är röstbåset då personens olikheter faller undan med undantag för det viktigaste människan har, sin röst.