Det vore ett
svåracceptabelt öde
om orden tog slut
och det blev stopp i mitt flöde
om orden som nu
är mina bästa vänner
försvinner och jag
blott ett avtryck känner.

Om jag gräver
och söker vända på var sten
men där bara finner
avgnagda kycklingben
när orden virvlat bort
i en långsam dans
och lämnat mig tomhänt
i denna seans.

En ordlös värld
är en värld så kal
som jag inte tvekar
att kalla jämmerdal
för finns det något bättre
än att varje dag bedriva
sin tid med att forma orden
att prata, läsa och skriva?