och ögonen svider och allting som var på topp blev så plattfall, pannkaka utan sylt; bergochdalbanans lägsta punkt, g-krafter som sliter upp, ut allt som finns under huden; som pop-expressen på Grönan när jag var tolv och ville impa på Oliver; och jag ler fast magsaften är sur och armarna över huvudet när allt jag vill göra är att klamra mig fast

för visst ville jag vara med honom den där natten fast den kändes så fel i min hand och jag lovat mig själv att aldrig mer; och sen blev det klet och smet och jag sa jag smiter nu; svarade inte då med skorna oknutna, rusa i daggen och mörkret, svarade inte sen och även om jag trodde att din stora svällda stolthet var omöjlig att svälja sköljde du ner den med en halv flaska explorer

och då kom det bara fel ord för bakom stoltheten fanns bara en liten pisspojke som inte pallade mig och det som jag verkligen är
Jag var så hård, hårdare än du någonsin kan bli
och allt du sa var slyna
och allt jag gjorde var att slänga luren med bankande hjärta, brakande ilska, starka ord som du aldrig fick höra

Just därför kan det aldrig bli vi