Jag minns din röst över telefon
hur jag hade 6 procent kvar ...
laddade batteriet inför din signal.

Din röst som jag blev kär i.
 
“din röst,” sade jag.
“din röst,” sade du.

För jag låg ner
när vi pratade och min röst
blev mysigare så tyckte du.

Jag minns första dejten.
Jag minns din stickade tröja.
Jag minns våfflorna, att jag zoomade ut
medan du babblade om studier,
yoga och resor på fiket.
Att jag tänkte på om vi skulle hamna
i säng, vilket vi gjorde på Alla hjärtans dag.



Jag minns det, fast baklänges nu.
Allt baklänges.
Nu när vi är över.  
Så minns jag allt så pirrigt,
men hur allt är tvärtom nu.
Du har andra att inleda något
med, precis så där som vi när vi var
i samma stadie.

Det där pirret att ses ...
efter att ha råhånglat
och smekt egna
tonlägen över telefon
och allt det intima som uttalas
inför första ögonkastet.
Jag minns parkeringsautomaten
som strulade.
att jag flackade med blicken.
och din beigrosa kappa.



Frustrationen i kroppen
på veckodagarna
och längtan till helgerna.


Jag minns bilturer,
GPS och hur du höll min hand
när jag skulle växla.
Hur du älskar att se mig köra.
Det känns så tomt, att inte skeda.



Det känns så sorgligt
att gråta över oss nu.
När alltid började så skönt.