I början detonerar diktens bomber.
De heta kvädena sår hot och split.
Poemen bär en dyster kolorit.
En liklukt går i diktens katakomber.

Ur diktens kranium skall plockas plomber
av kattguld, amalgam och komposit.
En dödens skalle är den vorden, vit
och slipad ren av hatets svampmolnstromber.

I fjärran dundrar kalla krigets krut
och bomber ser man, hör man ständigt falla.
Men faller vätebomben, faller alla,

det har de flesta redan räknat ut.
Ett vätebombspoem kan man väl kalla
en dikt som denna, som till sist tar slut.