det var som kärlek
i början,
de första blyga stegen
från ditt hörn till mitt.
vi ville hålla hand
men det verkade vara ett hav
som sjunkit in i det utrymmet.
våra ansikten,
upptagna av leenden,
hade mindre att säga
än vad vi kunde tänka oss.
denna reflektion mellan oss.
denna yta,
svart- och vitklädd,
tog din blick
förseglade och skickade den
till en annan värld.
en stund tillsammans
då vi glömde världen,
som vi sedan kom tillbaka till.
jag kunde läsa dina läppar
men inte dina ögon.
som jag sa,
det var som kärlek
allra först och allra blygast.