Jag är likt en sol som i midnatten driver
i krosskosmos kallnade, randlösa rymd
mot mig varje skarpkantad stjärna river
av sky är jag skuren, i skärvor skymd,
men ändå, i ändlösa strålar jag strävar
vid viddlösa vägar och vandrarlustvävar
ur krigarnas stigar förrymd.

Förbannad ur Jord och förbannad på Jorden,
som solkad i samvarons sotsymbios,
förslavad av lag och utsprungen ur horden
dit nattnästens gudshus och nornor nås.
Men ändå, i levandes formstöpta lås
är jag likt en sol som i motljuset tampas,
mot mig varje solstråles bakfot trampas.