Skugga, snälla, följ mig genom livet
lys ej vad i mig är övergivet
men frodas, att berätta vad jag är.
Ur dig framföds det låtsade, det drivet
som kämpar att få dämpa dig från livet
och fot i flockens skockar framåt bär.

Men någon gång, i framtid, ska vi mötas
och jag ska skorra, vi ska sammanstötas
och vi ska bli till ett en gång igen.
Så snälla, följ mig fram, min käre vän.
Om än att jag i dagligt maktspel låtsas
är, utan dig, mitt självt fördömt att krossas.
Och genom vansinnsvandring, genom åren
jag ser hur dina stumma siluetter går än.