Osäkerheten lämnar spår i mig.
Jag vet inte vad jag skall ta mig till.
Det är du som skapar den
Osäkerheten.
Du gör mig svag.

Dina ögon kan jag drunkna i,
I alla fall snubbla till.

Du gör mig rädd,
Ser du inte det?
Dina ögon kanske har blivit för djupa,
Du kankse inte kan tänka på någon annan än dig själv längre.

Skulle vilja se vad som finns innuti,
Innanför skrattet och innanför ditt skal.
Skulle vilja sitta ensamn och pilla runt i ditt inre,
Förstå vad du tänker och vad du vill.

Ändå skrämmer du mig.
Det är kanske det som gör dig så intressant.

Rädslan från dig vill att jag vill ha ännu mera,
Är det då rädslan jag vill ha?