Likt hur en vattenvåg
höjer sig inför att dö ut
så reser själen sig inom oss
då tidens strandkant nåtts
Den ger våra kroppar
en källa till tro och hopp
att döden inte är ett stup
genom att viska ordlöst
att den kommer ihåg
från andra sidan sin grav
ett kosmiskt kretslopp
utan början eller slut
Att vi bara är droppar
i ett gudomligt hav
vars stilla vattendjup
är för evigt ändlöst