Jag ser ljusen försvinna

snart är jag tio tusen meter

ovanför det käraste jag har.

Varför kan jag inte bara lämna

och bara njuta av att

snart ses vi igen.

Snart finns jag åter i din famn

och får älska dig igen

om och om igen.

Men nu rider jag mig osynlig

nu finns jag inte mer

jag är dold ovan molnen

jag är tomheten som lämnat

det käraste jag har.