Tanken vecklade ut sig och känslan fick vingar i mitt bröst. Rummet kröktes, runt om och in i sig självt. Horisonten åt resterna som blev kvar. En fågel sjöng i trädet ovanför och mina fötter ville dansa. Dina ögon log i hemlighet medan stolen svalde min kropp. Jag var vatten och eld, jag flöt, kokade och blev till ånga. Partiklarna som var jag spreds för vinden innan de landade vid Årstavikens mörka vatten. Så kan ord göra. Så kan ord vara. De kan förklara allt och ingenting. De kan vara allt och ingenting.