mina memoarer blir något i hästväg
funderar på att skriva historien baklänges
jag vet ju hur jag kommer att dö
inte årtalet men årstiden och platsen

beställningen ligger i säkert förvar
hos allmakten

det blir en sjusärdeles dag att minnas
befrielsen från svårmod och tungsinne
från den tjocka kvävande ödsligheten
från en kropp i förfall i tillvarons utkanter

minnesstunden med alla hyllningar
får bli första kapitlet i sagan om Migas
en till oigenkännlighet omskriven parafras
av ett öde
som en änglatapet
på bredspacklad råbetong

en driven romanförfattare kommer där
att få tidernas uppslag till en hjältesaga
en självklar klassiker
ett helgonepos
en förbisedd genre …

de som bett mig försvinna ur deras åsyn
obekväma i min närvaro
de som stormat svärande ut ur rummet
när mina politiska sympatier gått upp för dem

de som refuserat mina skrifter
och kallat dem hädiska
de som varnat för mina villoläror
och som försäkrat mig om
ett väntande helvete

de rättrogna som bossat omkring mig
och hotat med vedergällning och straff
de som i svavelosande haranger
tecknat ett evigt pinorum
för de ofrälsta

alla kommer de att ha tänt ljus till min åminnelse
när prästen vigt mitt stoft till den eviga vilan

vördnadsfullt kommer de att med tunga steg
ha lagt röda rosor på min kista
bugande och nigande ha återgått
till sina platser

efter kaffet och smörgåstårtan
och sången ’jag har hört om en stad’
och prästens högtidliga tacksägelse
kommer de alla till synes rörda
att med inlevelse
hycklande instämma med ett ljudligt
AMEN!