Tidigt morgonvak. Myggspiralen brunnit ut.
Doften ännu tung. Stegar ner från min överslaf.
Känner alltjämt värmen från öppna spisen.
Och från transistorn svagt klingande Harlekins miljoner.

Vrider tyst om det antika låset. Familjen ännu i drömmar.
Morgondagg för mina fötter. Svalkande svikt i gräs.
Behov utfört. Beträder stigen ut mot bryggan.

En gök hallåar från ön bredvid. Plötsligt också ett skri
från andra sidan. Följt av ett nytt. Avvisande läte.
Ett skall som för att skrämma. Lyssnar. Intet mer.
Osäker. Kan ha varit en räv. Tunt dimskikt drar förbi.
Vänder. Tröttheten hunnit ifatt.

Tar steget upp på verandan. Höll på att glömma det nymålade
gröna räcket. Ändå glad att farfar haft del i det rödgröna
enkla stugbygget med den gigantiska gammeldags nyckel
han också låtit utforma. Som att låsa upp porten till ett
renässansslott, fyllt av hemligheter.