jag låter mitt barbariska rop ljuda.
så nästan lite poetiskt, tror jag.
önskar att jag inte hade fått brudölet.
önskar inte heller att jag fått
något annat och billigare att dricka.
köpte bara en vara i form av
en flaska torrt vitt gnäll istället.
tänker på staden och hur jag alltid
dras till den, men ändå alltid
ogillar det.
för att bruden slickade sina läppar
mot himlen och rapade i närvaro
av de stora stjärnorna.
jag koncentrerar mig därför
på ett mörkt utrymme
mellan ljusen i skyn och gatlyktorna.
låter det borsta tänderna på mig.
tar sedan en sockerbit till.